Kalendern visar juni, trots att det var länge sedan. Varför hänger den så orörd på väggen och visar upp prästkragar i sommarsol?

Kanske vill vi leva kvar i försommaren, kanske vill vi inte in i höstens mörker.

Mest troligt är vi rädd för framtiden, rädd för nya beslut.

Lika bra att släppa alla spärrar, våga chansa, satsa allt.

Vem hinner röra kalendern först?

Intensiviteten kvävdes aldrig av stressade själar.

Den frodades genom viljestarka hjärtan, påväg genom

ett äventyr. Ingen hade någonsin trott att det skulle gå så fort, att det redan skulle vara dags att lämna över. Vem var stöttstenen i den starka vinden, och vad var det som drev dessa själar åt samma håll?

Jag torkade min spegel idag

strök bort det gamla

stirrade in i det kommande nya

vi tar nya tag nu

någon sa att framtiden ligger i mina händer

nu blickar vi framåt

du tror att jag inte märker något

men varje lögn du drar

skriker högt om hur fel det här är

vart gick det snett?

Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för fast ingen vet det
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

Vi stod i fönstret bara du och jag
Jag viska det jag vet att du vill ha
Du vill att alla ska se så jag håller kvar
Men när jag bad dig att vänta så var du redan klar
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

 
Dra till med stämsång i svängig valstakt. Jag slänger mig med ord som crescendo och tydliga synkoper. Lägg till ett stressbeat och avsluta med en fet symbal. Vilket språk talar du ikväll?

I samma låga skor
och leendet du log
Såhär kan det inte va
Såhär kan det inte va
Bjuder på cigg igen
men nu så fienden
Säger att allt är bra
Hur fan kan du spela glad