Där. Precis där. Hann du vara närvarande i millisekunden? Jag hinner inte ens andas ut innan allt kommer över mig.När ska allt släppa? Det gör för ont att andas...

En så fin tågtunnelsmetafor som är så svår att applicera till verkligheten.

Jag är ännu inte i tunneln, och du åkte igenom för länge sedan.

Vilken galen värld vi lever i. Vilken ologisk känslostorm som blåser omkring.

Åren går in i varann

och jag inser att tiden är kort

årstiderna smälter samman

och jag vill minnas det

jag en gång glömde bort

Förstår inte varför det blev som det blev. Ser du inte hur gråten flyttat in i ditt barns klara ögon?

Det dyrbaraste ni har, för allas bästa och för världsbildsrasering.
Vi kan prata med er, eller inte säga något alls.

Ni har förståelse för den förstörda normen men ni fattar egentligen ingenting.

Var detta för er, för oss eller för att ni helt enkelt gav upp?

Kan jag någonsin tro på kärlek igen när ni krossat allt jag någonsin trott att det innebär?

Ni splittrade mig. Jag är i tusen bitar

Undrar vem bladvändaren var

Hur kan jag låta mig förlora så mycket av mitt förnuft, när jag alltid varit så fokuserad?

Jag som alltid kunnat reda mig själv, är i största behov av en vit springare

Är det ingen som ser, hur ångesten sakta äter upp mig innifrån?

Hur ska jag få någon rätsida i en omgivning så egocentrerad och så långt ifrån något svar?

kan inte sätta fingret på det, för det finns ingenting att ta på.

Ingenting som lockar, ingenting som duger

Förvirringen är total och jul är sex dagar bort.

Ingenting du säger eller gör muntrar upp mig som förr

Ser inte klart och kan ej lägga svart på vitt

vilket virrvarr vi lever i

när ska svackan vända?

vad fan är det som saknas?

Har allt man kan önska och åt helvete med allt

   du och jag, vilddjuret

förnyelse förnöjer, eller hur var det du sa?

havet är djupt kompis, men gräset är inte alltid grönare

jag lovar dig