Kalendern visar juni, trots att det var länge sedan. Varför hänger den så orörd på väggen och visar upp prästkragar i sommarsol?

Kanske vill vi leva kvar i försommaren, kanske vill vi inte in i höstens mörker.

Mest troligt är vi rädd för framtiden, rädd för nya beslut.

Lika bra att släppa alla spärrar, våga chansa, satsa allt.

Vem hinner röra kalendern först?