Jag ville se hela baletten utan snedsteg
Och sluta dansa mellan raka rör och mened
Inom fall från höga höjder är jag "bet the bomb"
Du fånga mig i kragen, fem i tolv på sjätte dan
Du var guld i djungeln, jag låg som grus i parken
Men du flydde aldrig, jag var så djupt i knarket
Jag var vaken men jag, drömde att jag sov
Och önska att jag glömde, det du kom ihåg
Men väckarklockan ringde, mitt i mitt "zombie mode"
Botade närheten, som jag var långt ifrån
Du var känslosvall, jag var känslokall
Du förändrar allt!

Fan vad jag har gått lös, varit hopplös
Varit en millimeter från förfall
Sprungit som en halvdöd genom Malmö
Känns som jag gått under överallt
Kanske var det tur, att jag föll så djupt
För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut

Du renoverade min syn, du gav mig nya penslar
Knuffa mig in i nuet, fast jag bad att få vänta
Du sa att tiden fattas, för hur jag lever på risk
Du målade mig en karta, markerad med ett kryss

Där. Precis där. Hann du vara närvarande i millisekunden? Jag hinner inte ens andas ut innan allt kommer över mig.När ska allt släppa? Det gör för ont att andas...