Hur kan jag låta mig förlora så mycket av mitt förnuft, när jag alltid varit så fokuserad?

Jag som alltid kunnat reda mig själv, är i största behov av en vit springare

Är det ingen som ser, hur ångesten sakta äter upp mig innifrån?

Hur ska jag få någon rätsida i en omgivning så egocentrerad och så långt ifrån något svar?